En hyllning till min fina dotter!!

För arton år sedan föddes vårt andra barn, en liten underbar dotter som fick namnet Rebecca. Hennes första månader i livet kommer jag ihåg som i en dimma, kolik i ett halvår är tyvärr det jag mest minns. Skriket tog slut men det var snart en annan oro som tog över, det visade sig att hon var senare i utvecklingen än de flesta andra i hennes ålder. År av utredningar följde och till sist hamnade hon hos en läkare på barnhabiliteringen som kände till - Williams syndrom och därför kunde ta de rätta testerna och därefter ge oss beskedet. En ny värld öppnade sig för oss som föräldrar, våra släktingar och våra vänner. Att säga att livet varit enkelt skulle vara att ljuga men vi har begåvats med en alldeles unik och charmig dotter som med sitt något annorlunda liv ger en speciell glädje till oss och många andra.

Hon har alltid haft ögon för att se det fina i andra människor och en känsla för att se när andra inte är glada och då utan att tveka brytt sig. En självklarhet....nja, jag vet inte säkert.
Att vara tonåring och samtidigt vara annorlunda är inte enkelt och det har fallit många tårar både hos Rebecca och mig som mamma när det "normala livet" inte ger henne utrymme. Samtidigt har hon genom sitt sätt att vara fått så många goa vänner som ser henne för den hon är. Att gå med henne på stan innebär att man får stanna många gånger, hon hälsar, hon kramar och känner så många. I veckan som var så besökte vi barnhabiliteringen för sista gången, hon är ju en stor tjej nu. Den numera pensionerade läkaren som gav oss beskedet för tretton år sen jobbade extra och mötet med honom var speciellt för oss alla tre.

Vad framtiden för med sig vet vi ingenting om samtidigt som vi alltid fått vara flera år fram i våra förberedelser för att Rebecca ska ha ett bra liv.
Jag är så stolt över min fina dotter, hon lär mig så mycket och ger så mycket glädje. Sen är hon givetvis en helt vanlig tonåring som tycker mamma är jobbig o pinsam. Då är det alldeles fantastiskt bra att hon har en extrafamilj och vuxenkompis som funnits med henne under många år och så alla andra goa vänner förstås. Många som läser det här har gratulerat Rebecca på facebook idag, vet om att varenda gratulation har gått rakt in i hennes hjärta!!!

Jag är inte så pinsam så jag nu lägger ut det här på bloggen utan att fått det godkänt av födelsedagsfiraren personligen. GRATTIS MIN FINA GULLVIVA!! JAG ÄLSKAR DIG!!!!!

Bloggvilar

Som någon kanske märkt händer det inte mycket på denna blogg för tillfället. Jag bloggvilar och satsar på skrivandet som gäller för studierna. Återkommer om ett par veckor!!

Flyger och far

Jag bor centralt i stan och har inte körkort utan tar mig oftast fram gående. Kan undra hur många steg man gör på en vecka egentligen....borde nog använda stegräknaren som inte ens kommit ur sin förpackning sen jag köpte den för si så där ett år sen kanske.
Har en bit till yngsta sonens skola och eftersom det är genom själva city så går jag oftast med honom. Efter att igår ha suttit på föräldramöte och förvånat hört att de andra barnen inte berättar mycket om skolan hemma så har jag nu kommit på att det ju just är vid dessa promenader som våra samtal om skola, kompisar och sånt viktigt ofta kommer fram eller vid middagsbordet när han har någon kompis hemma. Då berättas mycket och sanningar om varandra kommer fram....intressant att lyssna på. Åttaåringar kan snacka livsfrågor minsann!!

Nu ska jag strax ut på dagens femte promenad, vädret gör ju inte ont precis så jag lider inte alls av gåendet, det enda är väl att de tar sin lilla tid. Men å andra sidan lägger jag ingen tid alls på joggingturer eller gym, så jag behöver allt mina promenader. Med en laddning Flygande Jakob i magen så flyger jag väl fram denna gång.
Ha en bra helg!!

Varför skiner solen idag?

Efter att ha tillbringat en minst sagt kylig dag med fotbollscup i Solna så vaknade jag av solens strålar idag. Varför skiner solen nu och vart sjutton var den igår?? Kunde den inte kommit fram och värmt oss lite!!!!!
Vet inte hur många cuper och utflykter som pastasallad varit med som mat i kylväskan så även igår, men kall pastasallad är inte att rekommendera när kylan liksom har flyttat in i en. Så...nu har jag gnällt färdigt.
Ifk killarna (-01:or) spelade riktigt bra och än en gång kan jag skriva att Ifk Norrköping har en mycket bra ungdomssektion!!! Att uppföra sig sportsligt får de med sig från knattefotbollen och därför blev de enormt förvånade när de mötte en del lag som exempelvis inte tog i hand efter match...liten detalj men så viktig ändå. Ifk killarna hade flera lag och det blev många vinster!!!
Att från fotbollscup komma hem till El Clasico det är lycka för min yngsta son...som snart sov gott!! Om någon ny läsare kommit till bloggen så kan jag meddela att fotbollsintresset hos den yngsta i familjen är STORT!! Då är det inte bara hans eget spelande jag menar utan mer att när han vaknar på morgonen är det första han gör att kolla av textteves sportsidor. Inspelade matcher spelas fram till målen och kollas av, varenda tabell granskas. Ja...en liten fotbollstok som kan snacka fotboll med vuxna fotbollstokar och de finns ju lite här och där!!! På måndag kväll är han på Parken förstås då är det IFK Norrköping-Öster som spelar. Vi andra i familjen ska inte dit, han får gå med sin kompis och hans farmor, men jag som älskar hockey lär få sitta av många IFK matcher även i år....och det är ju inte alltid så kul kan jag säga!!
Fotboll och gnäll....blev det i detta inlägg. Vad ska jag göra nu? Ta vara på solens strålar förstås!! För jag är inte så bitter som det verkar, klart att jag är glad att solen skiner idag!!!!!

Firande...och lidande

Det är lite si och så med mitt bloggskrivande för närvarande, men eftersom jag inte tror att det är så många som lider av det så får det helt enkelt vara så.
Påsken är över. Maken såg till att följa i Jesu fotspår genom att på skärtorsdagen plötsligt sluta snusa....ja, jag tror inte att Jesus snusade i och för sig och hans lidande var betydligt värre. Men en karl som slutar snusa lider också...tro mig!!!
Min födelsedag har jag också klarat av dessa påskdagar och blev givetvis påmind om att jag närmar mig 50 år med stormsteg....jovisst.

Nu är det fokusering som gäller, vilket inte är helt enkelt när barnen har påsklov. Även om de kan sköta sig ganska mycket själva så behövs det lagas mat och fixas en del. Känslan av att inte riktigt räcka till för allt samtidigt som man inser att man faktiskt klarar väldigt mycket infinner sig igen efter några dagars välbehövlig vila.
Ha en bra vecka!!!

Vinst!!

215 miljoner...ja det hade ju inte varit helt fel att kamma hem den vinsten!! Dessvärre var jag varken i Skåne eller ens spelade så då är det ju inte så lätt att vinna. Chansen att jag vinner något på lotter eller spel brukar aldrig vara särskilt stor.

Maken däremot vann igår..ja fortfarande handlar det inte om de där miljonerna. Men han var på Friskis och Svettis och kom hem med vinst, riktigt bra grejer. Roligast var ändå en startavgift för Tjejvättern!!! Han ska inte cykla kan jag meddela och inte jag heller för den delen.

Dottern vann idag även hon på lott. Hon hade sökt till ett Europeiskt ungdomsläger för de som har Williams syndrom, hon har förut varit i Tyskland och Frankrike och älskar dessa läger!! Alla som sökte i år hade varit på läger förut, fyra personer får åka och för att då göra det så rättvist som möjligt var det lotten som fick avgöra. I juli blir det nu en vecka i Italien och glädjen är stor här hemma!!!

Jag köpte för ovanlighetens skull två trisslotter häromdagen, ingen vinst alls på dom. Men vi har väl haft vår vinstvecka i familjen ändå....plötsligt händer det!!

Fika

Det här med fika det är något jag gillar om du skulle missat det!! Att få ta sig tid tillsammans med någon go vän och bara få vara och äta något gott. Jag njuter mer av det nu än vad jag gjort förr, kanske njuter inte plånboken lika mycket av det dessvärre. Men med lite förstånd brukar det gå ganska bra. Tror egentligen att det blivit en fikatok av mig sen jag började plugga, kan ju i och för sig ha att göra med att jag då flyttade in till stan och fick ett större utbud av mysiga cafeér. Ja...det är nog båda dom anledningarna antagligen.

Det är minst lika mysigt att fika tillsammans med någon hemma i hem förstås. Jag har just nu en tid då jag gör flera intervjuer och jag har gjort en hel del intervjuer förut för andra arbeten. Vid dom tillfällen som det fungerar så är fika med informanter en alldeles lysande grej....oftast kommer saker fram som på något sätt är enklare att säga när man får kaffe i sig...och då åker min diktafon på igen. Idag hade jag ett sånt möte och kom hem glad och transkriberade först den delen som blev runt kaffet och så skulle jag börja med den andra "riktiga" intervjun. Men den var borta!!

Jag kan säga att jag hade några timmar i lätt ångest innan jag hittade den filen....eller i ärlighetens namn så var det ju maken som plockade fram den åt mig. Jag och teknik går inte ihop, fy vad mycket jag hann tänka dessa timmar. Försökte skriva ner så mycket som jag kom ihåg utifrån mina frågor, men det blir ju inte detsamma alls och jag visste ju att jag missat massor. Att gå tillbaka och be om en ny intervju skulle ju varit så enormt pinsamt!!!
Ja, ja det var ju ingen fara, borde ändå kanske gå en kurs i enkel teknik...så funkar din diktafon, mobil och dator. Men oftast funkar det ju alldeles utmärkt och annars ropar jag på hjälp....familj och klasskompisar känner nog igen det. Man kan inte allt, jag är ju bra på så mycket annat som att fika och sånt viktigt!!

Positivt tänkande

Lyssnade på "Ring så spelar vi" på radion idag och en gammal kvinna runt 90 år ringde in. Jag tror inte att jag är ensammen om att blivit berörd av hennes ord. Hon hade sån livsglädje trots att hon hade sina krämpor, hon såg inte anledningen i att behöva klaga utan var glad för att varje dag få leva. Hon sa bland annat att varje dag hade hon en ny tavla utanför fönstret som hon kunde njuta av, hon såg skiftningarna i naturen. Att hon sen efter sitt positiva samtal vann fem cd och en kartbok, var bara så rätt!!
Samtidigt som jag lyssnade på programmet läste jag en bok av Malin Sävstam, När livet stannar. Malin förlorade sin man, två barn, sin bästa väninna o gudson i tsunamin och hon har skrivit en bok om sorgen o livet efter det. Så fruktansvärt tragiskt och det är svårt att inte beröras av hennes sorg. Men även för henne i den djupa sorgen kan man glimta stunderna då hon försöker vända tillvaron genom att tänka positivt och se framåt.

Alla har vi väl med oss någon slags ryggsäck med funderingar, problem och sorg. Att ändå försöka tänka positivt och se möjligheterna istället för enbart svårigheterna är så viktigt. Ta vara på dagen i tacksamhet!! Klyschigt...ja möjligtvis, men ändå sant!!

Förstod inte riktigt

När jag var liten och var hos min pappas släkt i Valdemarsvik så var ett besök på Liedholms manufaktur ett måste. Jag tyckte mest manufaktur var ett konstigt ord, vilket jag tycker fortfarande. Det stod så på dörren i alla fall, men vi hann knappt upp för trapporna innan tanten som ägde affären kramat om oss. Mest kramade hon om pappa....och var alltid så glad att han kom. Jag hörde att de pratade om Nils, och jag förstod att han bodde i Italien, jag visste att pappa alltid följde vad som hände honom.
Idag läste jag i tidningen att huset som är Liedholms barndomshem ska säljas, kändes nästan lite vemodigt. En ynka bit historia i mitt liv men en stor historia i svenskt fotbollsliv. Igår flyttades för övrigt en Nils Liedholm utställning in på Stadsmuseét här i Norrköping. Jag såg den i somras i Valdemarsvik med min pappa och min yngsta son, en stor dag för dom två som älskar fotboll....å för mig också så klart!!

Ny adress

Lite märklig känsla att ha nytt boende, jag menar då ny bloggadress. Men samtidigt lite roligt att se hur man kan trivas här och om det är någon som kommer förbi och hälsar på.

Varför i all världen vill man ha en blogg? Ja...finns nog rätt många svar på det och jag kan ju bara svara för min egen del. Jag älskar att skriva!! Och eftersom jag tillbringar stor del av min tid framför datorn så är det skönt att kunna skriva något som inte har med studier att göra utan bara vad som flyger in i tankarna för stunden. Om någon sen vill läsa det så är det fritt fram. Jag följer flera bloggar av olika slag och jag tror jag gör det mest för att jag älskar att ta del av andra människors liv, tankar och åsikter.

Jag jobbar för tillfället med en magisteruppsats som har sin grund i människors livshistorier. Jag har den åsikten att alla människor har sin berättelse. Till och med barnen bär med sig olika intryck och öden som byggs på allt eftersom. Vi delar inte allt som vi varit med om med alla omkring oss, det kommer fram berättelser vid olika tillfällen med olika personer. Men håll med om att det är fascinerande att ta del av varandras liv....i alla fall till viss del.