En hyllning till min fina dotter!!

För arton år sedan föddes vårt andra barn, en liten underbar dotter som fick namnet Rebecca. Hennes första månader i livet kommer jag ihåg som i en dimma, kolik i ett halvår är tyvärr det jag mest minns. Skriket tog slut men det var snart en annan oro som tog över, det visade sig att hon var senare i utvecklingen än de flesta andra i hennes ålder. År av utredningar följde och till sist hamnade hon hos en läkare på barnhabiliteringen som kände till - Williams syndrom och därför kunde ta de rätta testerna och därefter ge oss beskedet. En ny värld öppnade sig för oss som föräldrar, våra släktingar och våra vänner. Att säga att livet varit enkelt skulle vara att ljuga men vi har begåvats med en alldeles unik och charmig dotter som med sitt något annorlunda liv ger en speciell glädje till oss och många andra.

Hon har alltid haft ögon för att se det fina i andra människor och en känsla för att se när andra inte är glada och då utan att tveka brytt sig. En självklarhet....nja, jag vet inte säkert.
Att vara tonåring och samtidigt vara annorlunda är inte enkelt och det har fallit många tårar både hos Rebecca och mig som mamma när det "normala livet" inte ger henne utrymme. Samtidigt har hon genom sitt sätt att vara fått så många goa vänner som ser henne för den hon är. Att gå med henne på stan innebär att man får stanna många gånger, hon hälsar, hon kramar och känner så många. I veckan som var så besökte vi barnhabiliteringen för sista gången, hon är ju en stor tjej nu. Den numera pensionerade läkaren som gav oss beskedet för tretton år sen jobbade extra och mötet med honom var speciellt för oss alla tre.

Vad framtiden för med sig vet vi ingenting om samtidigt som vi alltid fått vara flera år fram i våra förberedelser för att Rebecca ska ha ett bra liv.
Jag är så stolt över min fina dotter, hon lär mig så mycket och ger så mycket glädje. Sen är hon givetvis en helt vanlig tonåring som tycker mamma är jobbig o pinsam. Då är det alldeles fantastiskt bra att hon har en extrafamilj och vuxenkompis som funnits med henne under många år och så alla andra goa vänner förstås. Många som läser det här har gratulerat Rebecca på facebook idag, vet om att varenda gratulation har gått rakt in i hennes hjärta!!!

Jag är inte så pinsam så jag nu lägger ut det här på bloggen utan att fått det godkänt av födelsedagsfiraren personligen. GRATTIS MIN FINA GULLVIVA!! JAG ÄLSKAR DIG!!!!!