Ny mobil

Det här med mobiler av olika slag är ett intressant fenomen...inte minst i vår familj. För egen del vill jag kunna ringa med den och skicka sms ibland, ja, jag vet att det är lite gammelmodigt. Jag har just fått en ny mobil som inte är märkvärdig men ändå har mer än vad jag behöver för att kunna gå utanför huset. Jag är så pass gammal att det inte känns allt för länge sen som man ringde varandra för att man ville prata en stund och då man bestämde en tid o plats för möten. Självklart gör jag så nu med och visst ser jag att mobilen hjälper mig att spara tid. Att alltid vara nåbar och uppkopplad har jag ändå blandade känslor inför, jag väljer att ibland vara onåbar och nerkopplad. Men....livspulsen är dessvärre så att man behöver vara PÅ.
Jag reagerar fortfarande på att en del människor går och pratar rakt ut i luften på stan...förr ansågs det konstigt nu fullt normalt för att man självklart måste ha händerna fria och inte behöva hålla i mobilen. Jag reagerar fortfarande på att många delar sina liv vitt och brett genom att prata var och när som helst i sina mobiler. Jag vill inte i alla lägen höra bråk och allmänt ointressanta saker för alla utom just de två som pratar. Lyssna inte då...kanske du tänker. Omöjligt när man sitter på en buss eller i andra lägen då man inte kan annat än att lyssna....om man nu inte väljer att försvinna in i sin egen värld med att prata i sin egen mobil, lyssna på musik eller något annat. Vart tog tystnaden vägen egentligen? Vart tog de naturliga samtalen vägen? Ja...jag är kanske en bakåtsträvare men det är inte det att jag egentligen tycker illa om teknikens framfart, jag vet bara inte om jag alltid vill vara en del av den. Har man egentligen något val?